Apple-nytt 5/97

Det händer mycket på Apple. Samtidigt som det går finansiellt dåligt och det skrivs en hel del i pressen, så kan man konstatera att Apple har mycket bra produkter på gång, både på hård- och mjukvarusidan. I sommar kommer nästa version av Mac OS och om ungefär ett år det helt nya operativsystemet Rhapsody som är ett modernt unix-baserat operativsystem med Apple-gränssnitt. På hårdvarusidan går det rasande snabbt; knappt har 200 MHz PowerPC 604e blivit standard förrän nya Arthur och Mach 5 med dramatiskt bättre prestanda väntar runt hörnet.

Apple har fått en hel del (i vissa fall berättigad) kritik för sitt Copland-äventyr (tänkt som ersättare till dagens System 7). Vad Apple smärtsamt kunnat konstatera var att varken tidsplanen eller ambitionsnivån var realistisk. Jag vågar dock påstå att Apple lärt sig mycket av sina misstag

I julas köpte Apple NeXT inklusive dess moderna operativsystem OPENSTEP. Det kommer nu att bli grunden för Apples kommande operativsystem med arbetsnamnet Rhapsody, som kommer i sin första breda version i mitten av nästa år (redan i sommar kommer första versionen för programutvecklare). Rhapsody innebär dock inte att nuvarande Mac OS läggs ned utan båda operativsystemen kommer att utvecklas parallellt. Det är definitivt en skillnad mot Copland-tiden då man räknade med en snabb övergång från Mac OS till Copland och antalet Mac OS-ingenjörer sjönk till sex (nu är de över 100). Mac OS kommer att vidareutvecklas åtminstone till år 2000 och tanken är att användarna skall kunna gå över i egen takt från Mac OS till Rhapsody. Det kommer också att gå att köra dagens Mac OS-program under Rhapsody. Det fungerar överraskande bra redan nu, ett år innan Rhapsody släpps (vid en test nyligen var det enbart fyra av 500 program som inte fungerade). Det finns också möjlighet att köra Rhapsody-program under Mac OS och på PC-datorer.

Copland gav inte bara Apple dyrköpta erfarenheter. Mycket av arbetet med gränssnittet kommer till nytta i Mac OS 8 och Rhapsody.

Mac OS 8

Mac OS 8 är nästa version av Apples operativsystem. Det kommer i amerikansk version i juli och i svensk under hösten. De betaversioner som är tillgängliga för utvecklare har varit en angenäm bekantskap. Systemet är mycket stabilt, piggt och innehåller en hel del nya funktioner, främst vad det gäller gränssnitt och Finder.

Gränssnittet har fått sin största modernisering sedan System 7 och påminner mycket om shareware-tillägget Aaron. I stort sett allt (fönster, menyer, knappar etc) har fått ett modernare och mer tilltalande utseende. I många fall är det inte bara utseendet utan även funktionaliteten som förbättrats. Det går t ex att flytta fönster genom att ta tag i vilken sida som helst (inte bara i fönsterlisten), menyer stannar nere utan att man behöver hålla nere musknappen och stöd finns för att kunna använda tangentbordet i dialoger (även om programmen behöver anpassas för detta).

Findern är helt anpassad för PowerPC och är nu trådad. Det senare innebär att man kan göra flera saker samtidigt. Det går bra att t ex kopiera filer (flera kopieringar parallellt om man vill), tömma papperskorg etc och samtidigt navigera i mappar och starta program. Findern har också fått flera nya funktioner för att göra användandet smidigare. Popup-fönster kan användas för vilken mapp som helst. Dessa fönsters fönsterlister visas längst ned på skärmen och man kan enkelt få dem att "poppa up" genom att klicka på dem. Mappar öppnas numera automatiskt när man för en fil över dem och stängs sedan automatiskt igen när man släpper filen. Det gör det mindre rörigt när man flyttar eller kopierar filer mellan olika mappar eftersom man slipper öppna och stänga en massa mappar. Anpassade (kontextuella) menyer får man fram genom att kontroll-klicka i stort sett var som helst. Den meny man då får upp beror på vad man klickar på och visar enbart de kommandon som är relevanta (för en fil t ex Visa info och Skapa alias, för ett alias t ex Visa original och för en mapp t ex Ny mapp och Fildelning). Även andra program än Findern kan använda anpassade menyer. För den som vill ha ett enklare gränssnitt finns nu också en begränsad Finder. I den finns endast de vanligaste (och ofarliga) kommandona tillgängliga. Den som inte lärt sig behärska konsten att dubbelklicka kan dessutom få upp symbolerna som stora knappar istället.

Andra nya finesser i Mac OS 8 är en inbyggd web-server (man behöver inte lära sig html-språket eller ens använda ett speciellt program för att redigera web-sidorna), möjlighet att ha vilken bild som helst som bakgrundsbild och en renare systemmapp med fler specifika undermappar. För att förenkla installation och konfiguration finns en ny installerare och flera konfigurationsassistenter.

Mac OS 8 kräver en 68040- eller PowerPC-processor. 16 MB internminne rekommenderas.

Apple har lovat att vidareutveckla Mac OS åtminstone till år 2000 med en större ny version om året och mindre buggfixar däremellan.

Lite senare i år kommer Apple med en modifierad version av det nuvarande filsystemet HFS. Den nya versionen, kallad HFS Plus, hanterar större diskar och filer (miljarder gigabytes), sparar utrymme när man har många små filer på stora diskar och tillåter upptill 255 tecken långa filnamn (som sparas i den internationella unicode-standarden). HFS Plus kommer att fungera både under Mac OS och Rhapsody.

En annan funktion som kommer ganska snart är Apple Data Detectors. Utifrån vad man markerat ger de en meny över tänkbara val. Om man t ex markerat text så kan det vara att öppna en web-sida eller att skicka ett e-brev (om det är en URL) eller t ex att ringa upp ett telefonnummer (om man markerat ett sådant). Om det är en fil eller mapp man markerat så kan man istället tänka sig alternativ som t ex komprimering eller kryptering.

Rhapsody

Rhapsody är alltså efterföljaren till dagens System 7/Mac OS 8. Det är ett modernt unix- baserat operativsystem som har alla viktiga funktioner som minnesskydd, äkta tidsdelning, multiprocessorstöd m m. Kärnan är mach och postscript används både för skärm och skrivare. Vad Apple tillför är ett avancerat Macintosh-baserat gränsnitt (den som vill har full tillgång till unix-kommandon, men normalt syns inget av detta), Apple plug and play (dvs ej plug and pray), möjlighet att använda dagens Mac OS-program m m. Från NeXT medföljer t ex Interface Builder (som underlättar programutveckling avsevärt) och WebObjects (avancerat verktyg för att utveckla web-applikationer).

Gränssnittet är något som alla har synpunkter på. Den som är van vid Mac kommer att känna igen sig i Rhapsody, då gränssnittet till stora delar bygger på Mac OS. Findern är omskriven som ett Rhapsody-program (NeXTs browser går att plocka fram för den som så önskar). Menyraden finns som vanligt längst upp på skärmen och fönster ser ut ungefär som de brukar (rullningslisterna hämtar dock inspiration från NeXT). Dokument kan läggas ut på skrivbordet som idag. Hur den slutliga versionen av gränssnittet kommer att se ut går naturligtvis inte att säga idag, då det beror mycket på den utveckling och de tester som kommer att ske under det kommande året.

För att göra det så attraktivt som möjligt för utvecklare att göra program för Rhapsody, så kommer det flera versioner, närmare bestämt fyra stycken! Det är dock inte riktigt så komplicerat som det låter. Rhapsody består internt av två huvudmoduler: Blue Box som medger körning av dagens Mac OS-program (mer om Blue Box nedan) och Yellow Box som bygger på OPENSTEP från NeXT. Rhapsody innehåller båda dessa delar. För att göra övergången till Rhapsody så mjuk som möjligt så kommer också Yellow Box för Mac OS. Den innebär att man kan köra Rhapsody-program under Mac OS (sannolikt den version av Mac OS som släpps samtidigt med Rhapsody i mitten av nästa år). Den som bara kör Mac OS-program kan alltså fortsätta med Mac OS. När behovet uppstår att köra enstaka Rhapsody-program, så går det bra att göra det med Yellow Box för Mac OS utan att byta operativsystem. Lite senare, när Rhapsody-programmen överväger, så är det dags för fullständiga Rhapsody. Tack vare Blue Box så går det ända att köra de Mac OS-program man fortfarande använder.

Förutom de två Mac-versionerna så kommer också två PC-produkter! En utvecklare som gör program för Rhapsody kan enkelt kompilera PC-versioner. Dessa kan antingen köras på en PC som har Rhapsody installerat, dvs Rhapsody för Intel. Denna PC kör då Rhapsody som sitt operativsystem och applikationerna har Rhapsody-gränssnitt. Rhapsody för Intel har precis samma innehåll som Rhapsody för PowerPC, förutom att Blue Box saknas (det går alltså inte att köra Mac OS-program på PC'n). För den som vill behålla Windows 95 eller Windows NT på sin PC finns Yellow Box för Windows. Med Yellow Box för Windows så går det bra att köra Windows- och Rhapsody-program på PC'n och alla dessa program har då vanligt Windows-gränssnitt. Apple kommer inte att ta ut någon speciell licensavgift för Yellow Box för Windows, utan utvecklare som gör Rhapsody-program får fritt inkludera Yellow Box för Windows. F ö går det t o m att göra en binärfil som innehåller Rhapsody-kod för både PowerPC och Intel. En sådan binärfil fungerar alltså på både Mac och PC.

Den första versionen av Rhapsody (Developer Release) kommer till sommaren. Den saknar helt Blue Box och är enbart till för utvecklare. Nästa version (Premier Release) kommer kring årsskiftet. I den finns en begränsad Blue Box. Den kan vara intressant för dem som vill köra Rhapsody-program, men den första versionen för en bredare krets av användare är Unified Release, som kommer nästa sommar och innehåller en fullständig Blue Box.

Metrowerks, som är huvudsaklig leverantör av utvecklingsverktyg för Mac OS, kommer med en produkt som heter Latitude. Denna kan användas för att porta Mac OS-program till Rhapsody ­ och som bonus går de då också att köra på en PC.

Blue Box ­ Mac OS-program under Rhapsody

En mycket viktig del i Rhapsody är möjligheten att använda program skrivna för Mac OS även under Rhapsody. Det hanteras genom den s k Blue Box som ingår i Rhapsody. I stort sett alla program (inklusive systemtillägg m m) fungerar med några få undantag: programmen får inte direkt använda hårdvara (men naturligtvis använda de rutiner i Mac OS som sedan i sin tur kommunicerar direkt med hårdvaran), inte vara beroende av att globalt kunna ändra ("patcha") systemets uppförande och inte använda sig av icke-dokumenterade funktioner i operativsystemet. Kompabiliteten är som sagt mycket god. Av de fyra (av totalt 500) program som inte fungerade vid testen ovan, så var ett från 1984 (och Blue Box kommer att fixas så det också kommer att fungera). Själv hade jag nyligen tillfälle att testa Blue Box. Jag installerade en MacPost-server (med tre server-program) och en MacPost-klient (med bl a systemtillägg) och kunde, till min förvåning, konstatera att det fungerade perfekt, inklusive AppleTalk- och tcp/ip-kommunikation. För säkerhets skull testade jag programmen kompilerade både för 68000- och PowerPC-processorer. Det bådar bra; det är ju trots allt kring ett år till Rhapsody skall levereras till användare. Blue Box använder en helt omodifierad version av Mac OS (det jag körde på var senaste beta-versionen av vanliga Mac OS 8), vilket ytterligare borgar för god kompabilitet.

Med Blue Box har man på sätt och vis två datorer i samma dator. Apple kommer dock att lägga mycket arbete på att få det att fungera så smidigt som möjligt. Klippa och klistra kommer t ex att fungera utan problem och båda operativsystemen kan samtidigt (med vissa begränsningar) komma åt samma hårdvara, t ex filsystem och nätverk. Man kan välja att låta Mac OS ta över hela skärmen eller att köra Mac OS i ett Rhapsody-fönster. Om ett Mac OS-program kraschar, så kan det ­ som idag ­ krascha andra Mac OS-program, men inte Rhapsody-program. Enbart Blue Box behöver då startas om, vilket naturligtvis går snabbare än att starta om hela datorn. Ett Rhapsody-program kan aldrig krascha andra Rhapsody-program eller Blue Box.

Blue Box är inte en emulator i den vanliga betydelsen. Dels är Mac-program normalt kompilerade för PowerPC, dels så slussas Mac OS-anrop om till motsvarande Rhapsody-anrop. Prestanda för Mac OS-program blir likvärdiga med prestanda under Mac OS (lite långsammare p g a viss overhead, men lite snabbare p g a bättre underliggande operativsystem). Inget Mac-ROM krävs.

Hårdvara

Vad skall man då köra dessa nya operativsystem på? Det står inte stilla här heller. De processorer som används i dagens Macintosh-modeller är PowerPC 603e och 604e. 603e används framförallt i PowerBook och hemdatorer (det som tidigare kallades Performa ­ alla stationära Macintosh-modeller kallas numera Power Macintosh). 604e används i de traditionella Power Macintosh-modellerna. De senare ligger just nu kring (eller strax över) 200 MHz, vilket ger väldigt bra prestanda. Man kan undra varför det krävs ytterligare prestanda, men erfarenheten visar att när det finns mer prestanda så kommer det också nya typer av tillämpningar (ungefär som att en hårddisk alltid tenderar att bli 90% full ­ oavsett hur stor den är).

Nästa generation PowerPC, som konstrueras och tillverkas av IBM och Motorola, bär kodnamnen Arthur och Mach 5. Jag såg nyligen några imponerande demonstrationer. I en jämfördes en PowerMac 8500/180 med en av de nya Arthur-processorerna. PowerMac-en (som ingalunda är någon direkt gammal modell) fick ett MacBench-värde (ett sätt att mäta prestanda) på 252 och den nya processorn drygt 1100 Det hör till att den bara var "mid-range" och att den satt i en tidig prototypdator. Vid en annan jämförelse kördes Photoshop på en PC med Pentium II på 266 MHz. Mac-en var i det fallet 70% snabbare. Jämfört med Mach 5 på 300+ MHz var Mac-en tre gånger snabbare.

PowerPC PC Platform (PPCP, f d CHRP) kommer troligen att bli verklighet senare i år, även om Apple trilskas lite med licensavgifter för klontillverkare. Största fördelen med detta är kanske inte som det tidigare sagts att man kan använda flera olika operativsystem på en PPCP-dator, utan att klontillverkare kan göra egna Macintosh-kompatibla datorer utan att vara beroende av Apple. De nuvarande klonerna bygger i mycket stor utsträckning på Apples logikkort, och det kommer att släppa loss en hel del innovation när dessa nu kan göra sin egen design. Överhuvudtaget gäller det när man köper Mac att inte bara titta på Apples modeller utan även på de Macintosh-kompatibler som finns på marknaden.

Apple själva kommer att fortsätta på den inslagna vägen med att förenkla sina hårdvarukonstruktioner för att därigenom göra dem billigare och mer flexibla. I princip kommer det bara att finnas två olika logikkort för stationära modeller. Dessa kompletteras sedan vid behov med ett instickskort för ytterligare funktionalitet som FireWire (snabb, smidig och billig kommunikation med alla typer av enheter från tangentbord till videokameror; kommer senare i år), multimedia, 3D-acceleration etc.

Andra tekniker som kommer är DVD (kommande ersättare för CD-ROM med mångdubbelt större kapacitet, kommer på vissa modeller i år, kommer att ersätta CD-spelare under 1998), USB (universal serial bus; kommunikation med de flesta typer av enheter, sämre än FireWire men mer industristandard) och hårdvaruacceleration för 3D och QuickTime-tekniker. Cache-tekniken förbättras bl a genom att dessa flyttas till processorkorten från moderkorten där de sitter idag. Hastigheten på processorbussen kommer också att öka, om än inte lika dramatiskt som hastigheten på själva processorerna. Multiprocessorkonfigurationer kommer att bli allt vanligare (varför bygga en dator med en dyr och snabb processor när man istället kan använda två eller fyra billigare processorer och få minst lika bra prestanda?).

Kommunikation

Trenden inom kommunikation går mot tcp/ip och så också Apples produkter. AppleShare IP 5 är den första filhanterarprogramvaran från Apple som använder tcp/ip fullt ut (uppkoppling via AppleTalk tillåts förstås också). Nästa version av drivrutinerna för laserskrivare, LaserWriter 8.5, kommer också att stödja utskrift via tcp/ip och lpr/lpd.

Open Transport, som är Apples stackar för AppleTalk- och tcp/ip-kommunikation, har det skrivits en hel del om. Den allra första versionen var inte helt lyckad (milt uttryckt), men fr o m version 1.1 (använd ingen tidigare!) fungerar de förträffligt. Open Transport är en av de tekniker som Apple lagt i underhållsläge vid de senaste besparingarna. Det innebär inte att den är död utan den vidareutvecklas. I Mac OS 8 kommer Open Transport 1.2 med bl a bl a 40-50 buggfixar och prestandaförbättringar (inkl ping of death och SYN-attack). Räkna med ganska tätt mellan Open Transport-uppdateringarna i fortsättningen. Nästa större uppdateringen kommer troligen att innehålla stöd för att använda flera ip-adresser på samma nätverkskort (viktigt för en del web-servrar bl a). PPP 1.0.1 ingår också i Mac OS 8.

Apple Remote Access (ARA) kommer i en ny version (3.0) till hösten. Största nyheten är stöd för PPP-protokollet (AppleTalk och tcp/ip). ARA 2- och ARA 3-klienter och -servrar kommer att kunna samexistera.

Övrigt

Den som inte vill köra Mac OS på sin Mac har numera några andra alternativ. Dels finns MkLinux (unix) att hämta hem gratis på nätet, dels finns BeOS som ser riktigt trevligt ut (men enligt hönan och ägget-principen finns det inte mycket program).

roland.mansson@ldc.lu.se